hemligheter, jag har någon sorts hatkärlek till hemligheter. Det är ju något utav den bästa/finaste som finns. Få dela en hemlighet med någon man älskar. Bra hemligheter alltså,fina. Då älskar jag hemligheter. Känslan av att det är bara du och jag som vet. Det är våran sak.
Fina hemligheter är det bästa som finns.
Precis som fina vänner,eller ja.. Fina människor.
Fina människor,som gör att man blir alldeles varm i själen. Bara av tanken på att man har dom i sitt liv. Dom där sällsynta Diamanterna!
Dom finaste av alla. Dom som lyser lite starkare än alla andra. Dom som alltid finns där.
Jag har tur som har så fina Diamanter i mitt liv.
Dom delar jag fina hemligheter med. Och vad otroligt många fina minnen jag har med dom!

Sen finns det hemligheter som inte alls är lika roliga, mörka/tråkiga, dystra hemligheter. Såna hemligheter vet jag egentligen inte om man verkligen vill veta. Såna hemligheter är ibland jobbiga o bära på. Man kan må dåligt av dom. Dom kan tynga ner en.
Såna hemligheter känner jag lite mer hat än kärlek för. Kanske inte hemligheten i sej, utan bara det att man hade kunnat varit "lyckligt ovetande"..


Jag har några hemlisar inom mej just nu.. några blir kanske officiella, andra inte.. :)
Men det är goa karameller jag suger på. Sådetså!
Och dom gör mej och dom som står mej närmast Lyckliga. Det är viktigast.
Då är det bra hemligheter.