Min plan för dagen är att dammsuga, och renbädda sängen.
Just nu,kännes det berget oöverkommligt. Har sovit så sjukt dåligt inatt,
vaknat med panik och tårar. Men utan att veta varför,vet inte vad jag drömt.
Hade så sjukt ont i magen, igår kväll/natt också. Kändes bokstavligt talat som att något höll på att sprängas, sönder därinne!
Vilket jag i ärlighetens namn tror att det faktiskt gjorde också. Sen lättade det lite,det var skönt.

Häromdagen hittade jag en knöl bakom örat. Inte jätte stor, men inte liten heller. Och näe,det är ingen tonårs finne.
Den känns mer än väl,när man känner.O den syns till o med med blotta ögat.
Är det ens någon mening att kolla upp det,känner jag då?
Det jobbar bara nötter ( istort sett) på hälsocentralen iaf. Och jag är helt ärligt inte särskild orolig heller. Knölar kan man ju få lite varstans,i tid och otid. Jag ger det en månad,om den inte växer om sej o blir stor som en apelsin.
Nån apelsin bakom örat vill jag faktiskt inte ha,fåfäng som man är.


Njäe,Funderar starkt,på att krypa ned bredvid min man(som jobbat natt) för att slumra någon timme till. Det kanske gör susen,och ger mej åtminstone lite energi att klä på mej,och ta tag i hemmet.

Funderar på om Lowisen ska få baka negerbollar när hon kommer hem från skolan. O jag skulle också ha slängt ihop något, för att inviga den nya spisen/ugnen som stod här hemma häromdagen.

Jag är helt säker på att det var H som var här och busade,när sockerkakan på  175grader, efter 10minuter blev totalt uppbränd. Och ugnen var hetare än hetast. Du skulle ju komma hit och fika snart ju. O BrändaBiffen var ju ett toppen namn på "din" resturang.. ;) Igår åt vi Thaimat förresten, o då tänkte jag på dej..o våran diskussion om julmat vs. thaimat & tacos.. haha! SötPära!

Ikväll är det syjunta,på schemat. Betyder det att jag börjar bli gammal? Har jag en begynnande 30årskris? Eller kanske en livskris? Eller behöver jag bara en anledning att umgås?
Vet att du skulle garva arslet av dej,och säja att jag är både skitgammal och har en påbörjad 30års kris.
Jesper han bara skakar på huvudet, och säjer att vi är som riktiga tanter..
Oavsett vad,så är min plan just nu att åka dit iaf, sy & sticka är väl kanske inte min grej. Men fina vänner,o gott fika är ju inte så dumt! ♥

Jag törs inte lova saker längre, eller alltså jo. Men jag törs inte lova att jag kommer t.ex.. För ibland går det bara inte. Jag orkar verkligen inte. O jag vill inte göra folk besvikna. O jag vill absolut inte höra att "hon kommer ju aldrig,trots att hon lovat.." jadadadajaaada. Ja,ni vet hur det kan vara.
Meeen,när jag har en såkallad riktig skitdag, då mina äggstockar håller på att sprängas, jag är ledsen, har huvudvärk,blodsockret svajjar,sömnbristen är ett faktum, jag saknar min vän osv. Då vill jag inte behöva förklara mej.
Då vill jag kunna göra precis vad jag själv vill. Oftast vill jag ha sällskap av någon fin vän.
Lika gärna som jag bara vill ligga och kramas med min man.
Jag vill inte behöva vara social. Jag vill gärna bara vara. Inte behöva säja så mycket.
Det är så skönt,att bara ha någon där. Och jag har verkligen fina pärlor i mitt liv.
Som jag bara kan vara med. Jag kan gråta,skratta,svära och helt enkelt bara vara.

Ni är otroliga. Jag älskar er. Tack för att just NI finns! ♥


Häromkvällen var jag teknisk (efter vissa påtryckningar ifrån favoriten min) så jag laddade ner Skype på telefon. Då min Favorit Kristoffer,för tillfället befinner sej i Fredrikshamn(!?) och lirar Hockey. Hursomhelst,så ruineras ju han om vi ska prata i vanlig telefon. Så han tvingade mej helt enkelt att skaffa Skype. Så okej,jag erkänner jag har Skype. Men jag gillar det inte riktigt. Däremot så gillade jag att prata med han. Det var så härligt. Det spelar ingen roll,hur ofta eller sällan vi surrar eller ses. Det är alltid precis,som det alltid varit. O det är så skönt.
O det var så skönt, ena stunden gråter man för att i nästa stund skratta så man kiknar.
20 år, i över 20 år har vi varit vänner. Det är sjukt, men heeelt underbart. ♥

En annan vän som varit med aplänge är Mikael,vi  firar för övrigt 26 år vänskap till sommaren. Sinnessjukt! Men är det inte helt otroligt?
Jag föddes ju alltså då, två veckor efter Mikael. O sen dess har vi varit vänner. Genom bebisåren - påtvingat av våra föräldara.. Men sedan genom kyrkis,lekis,lågstadie,skador&olyckor,semestrar,mellanstadie,gymnasie,tonårskärlekar,graviditet,kolikbarn,
småbarnsår,avsågade tummar,krossade hjärtan,sjukdomar,hus köp, flytter,skillsmässor,bilköp..Jobbiga stunder och ljusa stunder! Helt frivilligt. Han är som en storebror för mej, och som en liten morbror till Lowa.
Och det finns ingenting vi inte kan prata om,eller göra tillsammans. ♥


Jo, jag funderar en hel del på Vänner just nu. På vad det är som gör att vissa, kommer att bli så speciella i ens liv? Vissa som kärlekar, andra som vänner? Vänskap är ju iofs också en kärlek. Vad är det som gör det? Jag har otroligt fina vänner i mitt liv, riktiga pärlor.
Riktigt speciella pärlor. ♥ Som betyder så otroligt mycket,och som har fått sin plats i mitt hjärta.
Det spelar liksom ingen roll. Dom har sin plats där! En del har funnits där sen start en av mitt liv,andra inte.
Och att mista en vän, som lyckats hamna på just den där speciella platsen i hjärtat, det gör ont. Vetskapen om att han hade hela sitt liv framför sej. Vetskapen om hur mycket han ville göra och uppleva. Vetskapen om att aldrig mer få ses. Det gör ont. Men den vetskapen gör också, att man tänker lite extra på dom som verkligen har en plats i mitt hjärta. Dom som finns kvar. Vetskapen gör att man uppskattar saker o ting,på helt andra sätt. Man vårdar relationer på helt andra sätt.
Man ska aldrig snåla med att tala om vad,och hur man känner. Man ska tala om hur mycket folk betyder,och hur glad man är att man har dom. En dag, kommer det en sån här dag, då tex en olycka gör att vännen bara rycks bort. Då kan det vara för sent att tala om,hur mycket dom betyder. Jag är sjukt glad,att jag talade om för Henke för inte så länge sen, Hur speciell han var,och hur mycket han betydde. Att han alltid var min lilla kille,och hade just den där speciella platsen i mitt hjärta. Jag vet att han visste.  Och det känns skönt! ♥

 
Näe, nu ska jag faktiskt krypa ner tättintill min man, och försöka att bara njuta av att jag har honom.

Samtidigt som jag vet att Du spjuveraktigt ler där du är, och tycker att de ser så mysigt ut..