Det är tomt, och det gör så jävla ont.
Jag har fortfarande inte förstått, jag vill inte förstå.
Jag kan inte riktigt acceptera. Jag vill inte acceptera.
Jag vill helt enkelt inte att det ska vara sant.
Jag vill bara vakna upp ur mardrömmen.
Jag vill bara ha min vän tillbaka, nu. ♥
Jag vill att du ska vakna igen, le och bara vara DU!
Underbara, härliga Henke. Varför just du? O varför just nu? 
Det skulle inte bli så här, det ska inte vara så här.
Du skulle ju ALLTID finnas, ett samtal bort! JÄMT,ALLTID!!
Du skulle inte gå nu, du skulle inte bli en ängel,inte än.
Du skulle ju bli som Gustav Svensson ju..
Vi skulle ju se klart filmen,som vi alltid somnad ifrån. Hur många gånger somnade ifrån den där jäkla filmen egentligen? O varför skulle vi alltid försöka oss på att se just den? "Så som i himlen"
Bara titeln gör ju att det känns ironiskt just nu.
Du skulle ju fortsätta ta dina jävla bad, tills du blev en gammal gubbe. Varenda dag!

Vi skulle ju fika massa go fika,och fortsätta skratta tillsammans.

Hur har du det uppe i himlen?
Läser du Hälge och Uti vår hage hela dagarna? Jagar du och Vincent varandra med luftgevär?
Bakar du bullar,och lagar god mat? Har du mött min lilla farmor?
Jag vet att du är en av dom finaste änglarna. ♥
Och DU kommer alltid ha den där speciella platsen i mitt hjärta,du kommer alltid vara Min lilla kille,oavsett vad. Men jag kommer att sakna att få höra din röst säja " Hur mår min lilla tjej?"
Jag saknar ditt garv,dina uttryck. O alla dina upptåg o hyss! Jag saknar ditt varma fina hjärta, och hur mån du alltid var om alla andra.
Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna. Men det är svårt,att inte vara ledsen.
Du tittar nog på oss, och säjer " fan hur ni e ni.."  "å n` där jääveln "
Du betydde så otroligt mycket för oss alla. Och vi älskar dej,så himla mycket.


Är otroligt glad,att jag för inte så länge sen när vi pratade,faktiskt talade om det för dej,
Hur mycket du betydde,och vilken speciell kille du var. ♥
Det känns bra i mitt hjärta, att veta, att du visste hur speciell du var för mej. Och hur värdefull du var.
O det värmde mitt hjärta att du var så glad över att jag och Jesper fortfarande "höll ihop". O att du var glad för min skull,för att jag förtjänade att få må bra och vara lycklig.

Du gjorde mej alltid så glad Henke, du fick mej alltid att skratta.
Jag kommer aldrig att glömma dej.
Allt du gjort, och alla minnen jag fått tillsammans med dej.

Jag kommer ihåg så väl, när du satte dej på sängkanten. Strök mej över ryggen,och sa " Du kan sova nu, du kan vara lugn.. Jag sitter här tills du vaknar igen." När jag vaknade hade du lagt dej,och somnat. Men du hade fortfarande armen över mej,för att skydda mej.

Kommer ihåg Roooger, hur vi tillsammans med Za sjöng sönder den där jäkla låten..
O alla gånger jag somnat till Kick start my heart, eller Same Ol Situation.

Kommer aldrig glömma alla timtals långa samtal,när du var i Norge och jobbade. Hur vi vände ut och in,på allt. Hur vi skrattade tillsammans så tårarna sprutade. Hur vi disskuterade alltifrån Svensson,Svensson och Scoobydoo, till vad meningen med livet var. Och hur vi ville leva,när vi blev gamla.
Jag är så glad över att jag fått ha dej som vän.

Kommer ihåg,hur du älskade att bli killad, under fötterna! Helt obegripligt tyckte jag, men du bara skrattade och sa att det var det mysigaste som fanns. O så berättade du om hur din mamma alltid killade dej under fötterna,när du var liten..

Kommer du ihåg,när vi fick skäll av polisen? För att jag fortfarande hade vinterdäck,i juni.. Du skrattade när dom började följa efter, och sa bara " haha, Joanna nu ere faan kört,klarar du dej ur de här blir jag imponerad!"

Glömmer aldrig när vi vaknade av att det stod ett naket gammalt fruntimmer vid sovrumsdörren och gapade. Och hur vi fick jaga henne ut ur lägenheten..

Minns när du kom förbi en kväll, somnade på soffan. Jag bäddade ner dej,och gick och la mej. Vid halv sex, vaknade jag av att du frentetiskt stod och skaka på mej. När jag yrvaket tittade upp. Såg du skräckslagen ut,
"Joanna,joanna.. De ligger faan en skitstor hund där ute i soffan,och bara stirrar på mej " Sen somna du om på fem sekunder,fast i sängen. Det skrattade vi rätt gott åt dagen efter.


Så många fina,roliga,tokiga,mysiga och glada minnen. ♥


Du var ju inte färdig här. Så mycket som du ville göra.
Varför blev det så här? Jag vet att vi aldrig kommer få några svar.
O som sagt, jag vet att du inte vill se någon av dina vänner vara ledsna.

Men det är så svårt, tårarna slutar fan aldrig rinna. Varje dag kommer dom, varenda kväll innan
jag somnar, om nätterna när jag ligger vaken. När jag lyssnar på musik. När jag kollar på kort. När jag kör bil.
När jag ser något på tv. Dom kommer hela tiden.

Det har redan gått en vecka sedan olyckan.
Det är en vecka sen dom kämpade för att få dej att leva igen.
Hela natten var jag vaken, och hoppades. Men när morgonen började gry, ringde telefonen och jag fick veta att dom inte lyckades.
Dom fick aldrig ditt hjärta att slå igen.
Och det gör så jävla ont.

Du var ju alldeles för ung,du hade hela ditt liv framför dej.
Det är orättvist. Så jävla orättvist.

Men du kommer alltid leva med oss. I våra hjärtan,och i tankarna.
Och vi kommer aldrig glömma dej!
♥ ♥ ♥


Var det du som var här och busade med mej ikväll förresten? Jag vill så gärna tro det. ♥
I sånafall ska du veta att det var okej. Och att du alltid är Välkommen till oss.

Sov Gott, Min älskade vän.

Saknar dej. ♥