Det stormar. Bokstavligt talat,och bildligt talat.
Motvind dessutom. Det är inte roligt.

I söndags for jag för att jobba. Skulle bara lämna Lowisen hos mormor&morfar.
När jag står o surrar lite strunt med mormor i hallen. Hör jag hur Lowa frågar morfar vad han gör, ute i köket.
Hör ganska snabbt att hon fortsätter fråga utan svar, så jag o mormor går in.
Då har morfar fått en stroke. Panik!
Försöker lugna Lowa, förklara för hon på SOS vad som har hänt,och att vi behöver en ambulans,nyss. Samtidigt som jag försöker få morfar att inte hänga över mormor,som precis opererat höften.
Mardröm!

Mardröms dag,heela dagen på sjukhuset. :(

O min lilla fina tjej, hon är min stolthet. Hon är så otroligt klok och duktig. Hon hjälpte till,med att hämta grejer, öppna dörren och visa vägen för ambulanskillarna. O var bara så otroligt duktig! Hon gör mej så stolt.
Hon blev jätterädd,när det hände..o hon förstod att det var något som hänt med morfar.
O det är otroligt mycket tankar som snurrar i hennes huvud,och hon vill ogärna vara ifrån mej.

Men hon pratar mycket om det,och frågar mycket. O det ser jag som ett bra tecken.
Jag försöker vara rak och ärlig,och tala om vad som händer hela tiden.

Igår fick hon vara med mej istället för på skolan. Hon behövde få sova ut, och få vara med mej ansåg jag.
Så,så fick det bli. O på eftermiddagen var vi och hälsade på morfar.

Älskade lilla morfar, tjurig och stark. Men samtidigt så liten,och sårbar. ♥


Nu kan vinden få vända..


Jobb hela veckan,dessutom.. skönt o göra något dock.. O pengar behövs ju tamejtusan jämt.

Börjat snora som tusan igen,o blivit tvärtäppt i näsan igen.
Jag vägrar bli sängliggandes igen. Jag hoppas det beror på kattjäkeln, som dessutom hade skitit på hallgolvet igår morse! Då höll jag på att få nåt frispel.
Nån frivillig,som kan skjuta na?