jag är trött, men kan inte sova.
o jag är inte trött på det viset heller tror jag..
kan inte riktigt förklara tröttheten heller..mer än att jag inte är sömnig iaf.
sliten,trött,pank o allmänt risig.
o både jimmy o lowis fyller år, snart.. kul jul..Not!

    

     

  

hitta lite gamla kort,som jag tog o slängde in istället för o skriva massa svammel..

Älskade Lowa, världens fiinaste! :)

(som för övrigt tappade sin andra tand i förrgår kväll.. )

Meeen, herregud Vad TJOCK du har blivit!?
skulle du säja så till någon? jag skulle inte göra det, o mest troligt (förhoppningsvis!) ingen annan heller.. För mest troligt skulle den personen som få höra det bli väldigt ledsen.. O det förstår man ju.. Men varför ska det vara så jävla svårt o förstå att en kommentar åt andra hållet kan kännas likadant för den som får höra det? Hur kommer det sej att precis alla tar för givet att man bara kan säja "meen herregud vad mager/smal du har blivit!?" (Gärna med lite avsmak i rösten också.. o ibland ett tillägg med "man kan ju tro att du har gått o fått anorexia" ) Tror man inte att en sån kommentar kan göra någon ledsen? Tror man att man glädjer någon med nåt sånt?

Du har ju ingen aning alls om varför man gått ner i vikt (eller upp kanske), eller varför man ser sliten o sargad ut.. Det är ju ingen som kan veta orsaker,till varför man gått ner så mycket i vikt, eller varför man är som man är.. Prata bakom ryggen om folk är det värsta jag vet, men vad det gäller det, så får folk gärna vänta tills jag gått.. o sen tissla o tassla om varför jag gått ner i vikt, om jag har anorexia eller inte osv.. och NEJ, jag har inte anorexia. Så, Då var det uträtt.
Och om ni tycker någon blivit mager, eller tjock med för den delen.. Kanske man bara kan fråga hur den mår? Vill den svara och berätta så gör den väl det.. Annars låter man väl bli.. Jag gör det iaf.. Men varför påpeka vikten!?

Ibland vill man inte prata om hur man mår, och absolut inte med allt och alla. Och ibland kanske man inte vill prata med någon. Jag vill inte prata med nästan någon om hur jag mår. 
För jag tycker det är jobbigt. Jag vill inte släppa in någon innanför min mur.
Jag är stark. Och har klarat så mycket annat själv.
Så varför skulle jag inte klara av att kunna må bra själv?
En väldigt bra fråga egentligen, som jag önskar att jag hade nåt bra svar på..
Det enda jag vet, är att nu är det tur att jag får lite professionell hjälp iaf.
Annars drunkar jag nog snart.
Och jag skämms inte för att jag får det.
Det ska man inte göra..

Just nu är jag svag, väldigt svag..
 och bräcklig faktiskt. Både psykiskt och fysiskt.
Men det kan nog bara bli bättre.. Även om det kan ta lång tid, men småningom ska det bli bättre..

Har ju världens finaste dotter, dom underbaraste,härligaste o fantastiska vännerna,
 en underbar pojkvän,och en fantastisk familj.
Så det vore väl själva faan om jag inte tog mej ur det här..



oj, blev ett väldigt ärligt och utlämnande inlägg nu.. men jag tror det är lika bra..
känns så,just nu iaf..

ja, nu är det verkligen höst väder ute.. fiinfina färger ute! :) Men trist med regn o rusk..
Idag på morronen har jag varit på utveklingssamtal på dagis.. O jag blir bara såå stolt över mitt lilla hjärta.
Tänk att jag har en sån stor och duktig tjej. Mtt älskade lilla troll.. <3

Sen har jag faktiskt inte hunnit med så jätte mycket mer än, ska in på UPM nu klockan ett, o sen på jobbet en sväng.. Hoppas på att jag inte blir kvar i stan i hundra år,tänkte försöka hinna göra biffar till middag.. O eventuellt iväg o kika lite på huset, var så länge sen jag va in i det.. Så de ska bli roligt o se.. Hur det är tapetserat o så..

Seen skulle jag vilja ha lite goda råd.. Vad sjutton köper man till sin pojkvän, som fyller 30?? På Söndag dessutom..jag har lite smått panik o ångest! Så, hjälp??

näe, nu ska jag ta o bege mej in mot stan.. tråkigt inlägg, jag vet.. ;)

PussHeej!

Vet egentligen inte vad jag ska skriva?
Känns inte som att jag har så mycket o säja.. Den här månaden har varit, och är jobbig.
Mycket som jävlats,o bara krånglat liksom.. En del saker har iofs löst sej.. :) Vi måste flytta, igen. Är så less på o flytta så det finns inte. Men nu ska han som äger lägenheten ha tillbaka den, men vi har tur o slipper iaf flytta ifrån byn. Tack gode gud för det! För fy fan för o flytta tillbaka till Frösön, o krångla med dagisbyte igen. Näe, det vägrar jag. Men bara själva flyttproceduren.. Aaah. Jag vill inte! Aja, oavsett hur lite jag vill,så måste vi ju. Men det blir nog bra, i slutändan.
Allting löser sej säkert, och blir nog bra.

Näe, känner inte att jag har så mycket vettigt, eller ovettigt heller o komma med. Ska ta o göra mej klar,o fara in till stan. Jobb. Kul, not! Jag vill ligga på soffan,under en filt o bara vara.
Bara vara.




Världens finaste lilla Stor tjej.


 
 

jag kan inte sova. det suger.. jimmy har sovit i flera timmar, dock på soffan.. o här sitter jag, o kikar.. lyssnar på lite green day o känner mej lite nere.. Vet inte alls varför?
hrmm, ska få med mej karln till sängen o kramas tror jag.. då brukar de ju kännas bättre..
förkylda är vi också.. måste vara den här jäkla svininfluensan. typiskt! och ont i munnen har jag också. ännu mera typiskt!

saknar min syster. <3

igår var det dax, stiftet skulle äntligen sättas in i käken, och det bästa av allt var att jag skulle få sövas.. Samtidigt skulle dom ta bort två visdomständer.. Perfekt!
Jag sövs vid åtta, o väcks vid tolv,ett kanske? Vaknar av nåt i halsen,tror de va nån tub jag hosta upp.. har iaf fortfarande skitont i halsen..
Sen säjer mamma att det inte hade gått o sätta dit nåt stift!?! För käkbenet var för smalt, igen! Den här gången ska det inte byggas nåt nytt utan det konstateras helt enkelt bara att jag ingen stift tand kan få... Jag blir så jävla less.. Ledsen är kanske ett bättre ord, efter alla jävla turer, tandställningar, dragning av tänder o alla hemska besök i 16 jävla år! Allt för att förbereda för detta stift. Också går det inte!
O lik förbaskat så sitter jag här, svullen, o med munnen full med stygn.
O det gör ont. Jag vill grina.