Alltså nu syftar jag på barnens kompisar.
Hur ofta "ska" barnen få ha kompisar hemma hos sej,eller vara hos kompisar? Jag är ju inte dummare än att jag faktiskt förstår att det givetvis har med åldern att göra,och hur dom är som personer.

Men som Lowa, och barn i hennes ålder i största allmänhet?!?
Jag har fått intrycket att många av hennes klasskompisar,och en del andra kompisar alltid, eller ja i stort sett varje dag antingen har en kompis hemma eller följer med någon kompis hem!
Jag vet inte,men jag är lite av den åsikten att är man 6år gammal,och går i skola..Och som i Lowas fall,ibland även är på fritids på eftermiddagarna.. Är det då nödvändigt att alltid ha någon kompis att leka med,hemma också?
O övernattningar varenda helg?

Dom träffar ju så många kompisar under skoltid,så jag förstår faktiskt inte varför man måste jaga en kompis att leka med varenda dag.
Nu är inte Lowa den som tjatar om att få leka med kompisar varenda dag. Men oftare,och oftare.. "Får jag följa med den hem,får den följa med mej hem.."osv!

Herregud, barn måste väl ändå klara av att vara för sej själva emellanåt.
Få ta det lugnt,och ha lugn o ro omkring sej?

Är det dumt av mej att tänka så? Gör jag Lowa en otjänst,som tycker att hon inte behöver leka med kompisar varje dag efter skolan?
Jag vet inte jag? Eller jo,det gör jag ju.

Jag vet ju givetvis att jag gör rätt,o att jag gör det som är bäst för min dotter.
För att hon ska må bra, vara trygg osv.. ♥

Jag vill absolut inte misstolkas på något vis,vad det gäller detta. Givetvis är det kanon att dom har kompisar,att leka med även på fritiden.. Absolut! Kompisar behöver man alltid,och kan inte få för många!
Meen,som sagt..man kanske inte alltid behöver leka med någon?
Jag hoppas ni förstår hur jag tänker..


Sen en annan sak,som jag kan tycka är jobbig..Så är det när man har något barn här som man inte känner.. O inte känner föräldrarna heller.. Det kanske låter löjligt, men jag tycker det är jättejobbigt faktiskt!
O jag tycker det är jobbigt när Lowa är hos kompisar ibland också, hos folk som jag egentligen inte riktigt känner!
Alltså, jag låter ju givetvis inte hon vara hos folk jag aldrig träffat eller så..
Meen det är såå mkt lättsammare och enklare när man är vänner med föräldrarna,och känner både barn och föräldrar väl. Eller hur?
Jag kanske är löjlig,again.. ;o)  Men så känner jag!

Sen,en sak till.. Det är ganska svårt att säja till andras barn,framförallt barn man inte känner.
Jag är dock inte rädd för o säja åt andras barn. För är dom hemma hos oss,så är det ju våra regler som gäller här. Så är det bara.  Det är svårt, men jag gör det ju ändå. Givetvis!

Och jag hoppas verkligen att det är lika i andra familjer,när Lowa är hos dom?