♥ kropp&knopp
Ergonomi.. Sjukt intressant faktiskt.
Vardagsrörelser. Vardaglig motion. Det är faan A & O.
Stress, denna sjuka stress,som är konstant. Den är fan farlig,både för psyket & för kroppen.
Tänk om jag bara kunde ta mej tid,att göra lite övningar hemma. För att på
nåt vis rädda min arma rygg och nacke. Min nacke tog nästan död på mej igår.
Aooousch.
En trasig nacke,plus all stress som faktiskt varit på slutet,över än de ena,än de andra... Konstiga lyft,och skumma arbetsställningar är inte att rekommendera.
Jag äter dagligen starka värktabletter,för att kunna ta mej igenom dagen,trots neuropatin.
Då kan man tycka att dom tabletterna även borde ta bort värken i nacken.
Det gör den säkert också, litegrann iaf. Min tanke är då, huur ont i nacken har jag "egentligen"!?
Jaaa, jag ska sluta oja mej,och gnälla över nackvärken. Som egentligen inte brukar vara ett såå stort problem.
Massage emellanåt,och lite tejpningar brukar hålla den i schack.
Nu är det dock urballat, och det värsta med nackvärken är nog ändå att det bokstavligt talat stiger mej åt huvudet. Eftersom jag dessutom får sjukt ont i huvudet. Vilket inte sällan leder till migrän.
Vilket då leder till sängläge. Ousch.
Jag hade en bra dag på jobbet igår.. Det var skönt. O dom goa ungarna,ger mej energi. ♥
Vilket även jobbarkompisarna gör!
Hann med en kaffe hos Myran igår också, o fick nackmassage av Nicole. Jisses så gött! :)
Vid middagstid styrde jag och Lowa, kosan tillsammans med Mikael,till hans mamma. Där vi åt pizza och hängde hela kvällen. Mys! ♥
Ikväll vankas det dans för Lowa, får se om det blir någon Onsdagsdejt, med Stina under tiden.. ;)
Tänkte svänga förbi Ås,en sväng innan dansen också. Väntar på att Lowisen ska komma hemifrån skolan bara..
Kanske ska vara duktig och göra lite övningar,medans jag väntar..
Det är ju alltid något.
Önskar dock att jag hade nån sorts matta hemma,som man liksom kan hålla till på.
Gölvet är ju så hååårt. :(
Skulle även behöva gummiband. Ska jag bli så seriös kanske?
Ska boka in en ny massagetid iaf,innan jag gör nåt annat..
♥ huvudvärk
O att sen inse när den där jävla väckarklockan ringer (ligger då alltså fortfarande halvvaken o vrider på mej,men har inte orkat förflytta mej till köket), att huvudvärken fortfarande är kvar.
Det är faktiskt inte okej.. Att börja dagen med treo, känns inte heller riktigt okej.
Men jag måste faktiskt ta mej på jobbet. Lönekuvertet blir liksom tunnare,och tunnare.
Igår när jag satt o skrev fick jag yrsel. Inte lite yrsel, utan skitmycket yrsel.
Det gungade som tusan i huvudet,o att ställa sej upp va otänkbart. Jag fick hasa mej ner på golvet ifrån soffan, för att få benen i högläge,o huvudet lågt. Det fortsatte gunga. Ruskigt obehagligt,faktiskt.
Till sist lyckades jag slita bort tejpen i nacken. O efter ett tag gick det liksom bara över.
Vad hände liksom? Kan det bero på tejpningen? Vet att det blivit nästan sådär förut.. O då var jag också tejpad,har jag för mej.. Det är ju jävligt trist om det är tejpen som gör det, för jag tycker den hjälper i övrigt.
Tror jag måste fråga min massör.. :/
Tejpen nere i ländryggen sitter dock kvar,o gör gott..
Voine,Voine.
Räcker det inte med allt annat strul, med min jäkla kropp?
Det är liksom bara fel,och trasigt.. Väldigt ocoolt faktiskt,och frustrerande. Jätte frustrerande.
Gaaah.
Näe, en dusch i väntan på att treon ska verka, sen blire jobb!
Hoppas på en relativt lugn dag, för att undvika ett riktigt breakdown.
Jomensåatte.
♥ osammanhängande svammel
och for på AfterWorken trots allt i fredags.
O vet ni? Jag hade så jävla roligt, sjukt roligt faktiskt!
Klockan var närmare tre,när jag sladdade in hemma igen.
Klockrent var det,från början till slut.
Har sagt det förut o jag säjer det igen, jag har fasiken Världens bästa jobbarkompisar! :)
Sprang på lite andra vänner ute också, och det var skitroligt helt enkelt.
Det behövdes,verkligen.
Att vakna i Lördags,och inse att jobb väntade..kändes sådär. Men de gick riktigt bra,
inte bakis för fem öre.. Tur man har en snäll sambo, som skjutsade både till o från jobbet.. ♥
Väl hemma från jobb igen, så tog vi o röjde upp här hemma. O styrde upp middag..
Tacopajer,med guaccamole och sallad blev det till middag! Trevligt sällskap,och melodifestival.
Avslutade kvällen med en härlig surrstund,med MysIda. Då grabbsen va på byn en sväng.
Sen somna jag,och sov som en klubbad säl.
Igår vankades det jobb igen, dock även för Jesper också.. Lowisen var och härjade med Svärfar&Eva.
Väl hemma, gjorde jag o Lowa hamburgare,och hade Söndagsmys framför Så Ska Det Låta.
Och bara kramades,massor. Älskade,underbara lilltroll! ♥
Idag har det jobbats på dagis. Det är skönt att komma in i lite vardagsrutiner igen.
Skingra tankarna lite.. Om kvällarna o nätterna,hopas dom så det räcker och blir över.
Tårarna,paniken och ångesten blir ett faktum.
Uuuh.
Försöker resonera så att det skall gås igenom. Det går inte att blunda för.
Men att det ska göra så jävla ont. Älskade vän.. ♥
Inatt drömde jag att Henke & Lowisen plöjde igenom Svensson,Svensson.. O när dom blev hungrig,skulle han promt ha pannkaka.
Tänk om man ändå fick uppleva det,igen. ♥
Igår hände det något med min nacke, det small typ till. Kändes sådär, men idag är det inte alls lika ont.
Skönt. Måste,måste,måste börja träna.
Den redan trasiga nacken och ryggen är väl egentligen ingenting som går att fixa. Men med lite muskler,skulle det nog kännas bättre. O jag skulle nog må så mycket bättre.
Tiden då? Det är så svårt o få den att räcka till.. Idag slutade jag iofs,i bra tid.
Men då är det ju massor av grejer som måste fixas hemma. O ett barn,som skall hämtas på fritids..And so on..
Hur får man ihop det här livspusslet egentligen? När jag hör mej själv,tänka så..Så tänker jag i nästa sekund på Paolo Robertos föreläsning..
Voine,Voine.
Stress,stress,stress.. Jag är sjukligt jävla stressad, mest hela tiden. O jag vet inte riktigt huur jag ska göra för att få bukt på det hela? Eller klara av att hantera stressen? Jag vet att jag ofta stressar upp mej "i onödan"..
Men jag kan inte riktigt hjälpa det alla gånger. Har dock blivit bättre på att säja Nej.
Inte ta på mej saker jag egentligen inte vill, eller kan, eller orkar. Inte lova bort mej att umgås,för att jag "måste".
Utan jag umgås för att jag VILL. Jag gör saker för att jag vill, för att jag ska må bra.
Att uppskatta livet,och allt det fina som finns i det. ♥
Jag försöker verkligen ta hand om mej själv. Det är skitsvårt ibland, men jag vet att jag måste.
För jag har blåst in i en jävla vägg, i 200blås förut. Det var inte roligt.
Så mycket kan jag ju säga. Inte alls roligt.
Och jag vägrar hamna där igen. Jag vill inte, och jag vet att inte en jävel tackar mej för det.
ååh, vilket osammanhängande svammel det blev..som vanligt!
Idag är jag så jävla tacksam,för att jag har en underbar sambo,och en fantastisk dotter.
Som jag älskar så otroligt mycket. Ni är luften jag andas,tamejtusan! ♥
Är otroligt tacksam över mina fina vänner,och min familj också.
Och jag saknar er,som inte finns med mej i livet längre. Varenda dag,minut och sekund. ♥
meeen hej,yrsel! vart kom de ifrån?
Måste lägga mej.
♥ jävla skitdag.
jävla skit dag,ifrån helvete.
Tårarna bränner bakom ögonlocken,och jag är millimeter från att börja grina,ungefär
hela tiden.
Haft sjukt jävla ont i magen också. Alla kanske inte har gått sönder ändå?
Om tjugo minuter borde jag åka in mot stan,och AfterWork.
Jag har verkligen sett framemot det,men just nu känns det bara,inte så.
Jag vill bara dra täcket över huvudet,gråta, och inte kliva upp nå mer idag.
Helst inte imorn heller. Näe,det är precis vad jag vill,eller snarare inte vill.
Jag vill inte.
Paniken,som sitter i bröstet just nu..är allt annat än något jag är van vid.
Den får mej bara att skaka,och tyst skrika inombords.
Lowa och Jesper for till Krokom,så här hemma kan jag ju inte sitta själv.
Då blir jag uppäten inifrån. Äh,skärpa till sej. Torka tårarna,och ge sej iväg.
Det blir nog bra..det måste det bli.
♥ en fredag förmiddag..
Nu är dock räkningarna betalda, och det är väl iofs skönt.
Måste komma ihåg att ta ut lösa pengar och betala elräkningen till gubben under också.
Huuuur kan man inte ha ett konto,som man kan få föra över till? Det skulle ju vara bra mycket smidigare,då jag i stort sett aldrig har kontanter på mej, och framförallt betydligt lättare att komma ihåg.
Tänkte lämna in bilen på rekond till veckan,tror jag bestämt! Då blir nog karln,surprisad och glad! Tur han sällan är in och läser..höhö!
O bilen skulle må bra av lite kärlek!
Tror jag ska göra någon sorts paj,for dinner imorn! Gjorde en svin god tacopaj,för länge sen.. O den har jag för mej var lättsam att göra! Och någon god sallad till. Det blir nog alla tiders, meen..då är ju frågan.. Om vi äter paj till huvudrätt, då blir ju kanske fel o äta paj till efterrätt? Hrrm. Tror jag måste tänka om angående efterrätten.
Cheesecake? Klassisk kladdkaka med glass o bär? Eller näe, kanske ska göra ostbricka,och lite frukter att doppa i choklad o så.. Det är ju gött! Mjo,så får det kanske bli. Vi får väl se..
Tänkte förbereda idag iaf, så de bara är o köra in i ugnen imåra.
Skulle ha skruvat ihop hyllan vi fick hem genom Tina & Dan också..
jadajadajada..
Näe,ska ta en tripp ner på byn för o dricka en skvätt kaffe nu tänkte jag,
medans karln fortfarande sover! O innan det bär av in för storhandling!
Vad tusan ska jag ha på mej ikväll förresten? Va!? Jag har ju inga kläder!
Dessutom är jag tejpad hela ryggen,o långt upp på nacken. Neonrosa.
Vilket gör att det just nu känns som att en lång polotröja vore den allra bästa idèn.
Ma får väl si,hur de henne slutar!
♥ torsdag och kvällstankar
Snart är det helg.. vilket innebär,att det har gått ytterligare en vecka. Två veckor sen olyckan,fortfarande ofattbart och overkligt. ♥
Den här helgen innebär även jobb för mej, samt melodifestival i vanlig ordning,tillsammans med fina vänner!
Värdskapet ligger på oss i helgen. Vad som skall ätas,filurar vi fortfarande på.
Hur blev det så här? Jag avskyr helt ärligt melodifestivalen. Jag tycker det är gräsligt.
Meen,det har blivit en trevlig grej med kanon sällskap.
Lowa ringde från skolan idag,när hon slutade. Och ville så gärna stanna på fritids,eftersom dom skulle ha dans där. Så,så fick det blir. Dock var hon väldigt besviken,då det strax efteråt visade sej att dansfröken var sjuk! Meen,så kan det va.. Hon fick ju iaf va på fritids och leka nån timme.
O jag kunde dammsuga i lugn och ro. Renbäddningen får vänta tills imorn.
Anna & minibäbis kom ut på eftermiddagen idag. Fina,fina lilla killen! O fina mamman! ♥
Mysigt att få rå om dom lite. Jag stekte blodpudding till Anna & Lowa, och gjorde sillröra till mej själv.
Tror jag kan räkna tillfällena jag lagat mat senaste två veckorna på en hand.
Har iaf inte gjort nån måltid som tar mer än max tio minuter att tillaga.
Illa, jag vet. Men snart ska jag "ta tag" i mej själv,och att börja laga riktiga måltider igen,kan ju vara en bra början. Och det kommer,tids nog.
For iaf på junta ikväll,det var mys. O jag fick skratta. Underbara tjejer! ♥
Lowisen sover sedan ett tag,och jag har fastnat här.. Med musik i öronen.
Musik och minnen. ♥
Gamla,Nya,Fina,Tråkiga,Roliga,Glada och Sorgliga minnen.
Ibland är jag rädd för att glömma mina minnen. Inte komma ihåg, hur det var.
Inte minnas skratten,eller leendena. Upplevelsen,och känslan just då.
Inte minnas, inte komma ihåg hur mycket man än försöker.
Är rädd för att glömma allt det vackra.
Saker man sett, upplevt och varit med om. Människor.
Man påminns ju ofta,av dom man har runt omkring sej.
Men dom man aldrig mer får träffa då?
Jag är så rädd för att alla minnen,ska blekna bort, och försvinna.
Jag vet att dom aldrig gör det, jag vet att dom finns kvar. Minnena har jag alltid kvar,och dom
kommer aldrig att försvinna. Längst inne i hjärtat,sparar jag på alla fina minnen.
Så jag kan plocka fram dom,när jag vill.. ♥
♥ svammel & tankar
Just nu,kännes det berget oöverkommligt. Har sovit så sjukt dåligt inatt,
vaknat med panik och tårar. Men utan att veta varför,vet inte vad jag drömt.
Hade så sjukt ont i magen, igår kväll/natt också. Kändes bokstavligt talat som att något höll på att sprängas, sönder därinne!
Vilket jag i ärlighetens namn tror att det faktiskt gjorde också. Sen lättade det lite,det var skönt.
Häromdagen hittade jag en knöl bakom örat. Inte jätte stor, men inte liten heller. Och näe,det är ingen tonårs finne.
Den känns mer än väl,när man känner.O den syns till o med med blotta ögat.
Är det ens någon mening att kolla upp det,känner jag då?
Det jobbar bara nötter ( istort sett) på hälsocentralen iaf. Och jag är helt ärligt inte särskild orolig heller. Knölar kan man ju få lite varstans,i tid och otid. Jag ger det en månad,om den inte växer om sej o blir stor som en apelsin.
Nån apelsin bakom örat vill jag faktiskt inte ha,fåfäng som man är.
Njäe,Funderar starkt,på att krypa ned bredvid min man(som jobbat natt) för att slumra någon timme till. Det kanske gör susen,och ger mej åtminstone lite energi att klä på mej,och ta tag i hemmet.
Funderar på om Lowisen ska få baka negerbollar när hon kommer hem från skolan. O jag skulle också ha slängt ihop något, för att inviga den nya spisen/ugnen som stod här hemma häromdagen.
Jag är helt säker på att det var H som var här och busade,när sockerkakan på 175grader, efter 10minuter blev totalt uppbränd. Och ugnen var hetare än hetast. Du skulle ju komma hit och fika snart ju. O BrändaBiffen var ju ett toppen namn på "din" resturang.. ;) Igår åt vi Thaimat förresten, o då tänkte jag på dej..o våran diskussion om julmat vs. thaimat & tacos.. haha! SötPära!
Ikväll är det syjunta,på schemat. Betyder det att jag börjar bli gammal? Har jag en begynnande 30årskris? Eller kanske en livskris? Eller behöver jag bara en anledning att umgås?
Vet att du skulle garva arslet av dej,och säja att jag är både skitgammal och har en påbörjad 30års kris.
Jesper han bara skakar på huvudet, och säjer att vi är som riktiga tanter..
Oavsett vad,så är min plan just nu att åka dit iaf, sy & sticka är väl kanske inte min grej. Men fina vänner,o gott fika är ju inte så dumt! ♥
Jag törs inte lova saker längre, eller alltså jo. Men jag törs inte lova att jag kommer t.ex.. För ibland går det bara inte. Jag orkar verkligen inte. O jag vill inte göra folk besvikna. O jag vill absolut inte höra att "hon kommer ju aldrig,trots att hon lovat.." jadadadajaaada. Ja,ni vet hur det kan vara.
Meeen,när jag har en såkallad riktig skitdag, då mina äggstockar håller på att sprängas, jag är ledsen, har huvudvärk,blodsockret svajjar,sömnbristen är ett faktum, jag saknar min vän osv. Då vill jag inte behöva förklara mej.
Då vill jag kunna göra precis vad jag själv vill. Oftast vill jag ha sällskap av någon fin vän.
Lika gärna som jag bara vill ligga och kramas med min man.
Jag vill inte behöva vara social. Jag vill gärna bara vara. Inte behöva säja så mycket.
Det är så skönt,att bara ha någon där. Och jag har verkligen fina pärlor i mitt liv.
Som jag bara kan vara med. Jag kan gråta,skratta,svära och helt enkelt bara vara.
Ni är otroliga. Jag älskar er. Tack för att just NI finns! ♥
Häromkvällen var jag teknisk (efter vissa påtryckningar ifrån favoriten min) så jag laddade ner Skype på telefon. Då min Favorit Kristoffer,för tillfället befinner sej i Fredrikshamn(!?) och lirar Hockey. Hursomhelst,så ruineras ju han om vi ska prata i vanlig telefon. Så han tvingade mej helt enkelt att skaffa Skype. Så okej,jag erkänner jag har Skype. Men jag gillar det inte riktigt. Däremot så gillade jag att prata med han. Det var så härligt. Det spelar ingen roll,hur ofta eller sällan vi surrar eller ses. Det är alltid precis,som det alltid varit. O det är så skönt.
O det var så skönt, ena stunden gråter man för att i nästa stund skratta så man kiknar.
20 år, i över 20 år har vi varit vänner. Det är sjukt, men heeelt underbart. ♥
En annan vän som varit med aplänge är Mikael,vi firar för övrigt 26 år vänskap till sommaren. Sinnessjukt! Men är det inte helt otroligt?
Jag föddes ju alltså då, två veckor efter Mikael. O sen dess har vi varit vänner. Genom bebisåren - påtvingat av våra föräldara.. Men sedan genom kyrkis,lekis,lågstadie,skador&olyckor,semestrar,mellanstadie,gymnasie,tonårskärlekar,graviditet,kolikbarn,
småbarnsår,avsågade tummar,krossade hjärtan,sjukdomar,hus köp, flytter,skillsmässor,bilköp..Jobbiga stunder och ljusa stunder! Helt frivilligt. Han är som en storebror för mej, och som en liten morbror till Lowa.
Och det finns ingenting vi inte kan prata om,eller göra tillsammans. ♥
Jo, jag funderar en hel del på Vänner just nu. På vad det är som gör att vissa, kommer att bli så speciella i ens liv? Vissa som kärlekar, andra som vänner? Vänskap är ju iofs också en kärlek. Vad är det som gör det? Jag har otroligt fina vänner i mitt liv, riktiga pärlor.
Riktigt speciella pärlor. ♥ Som betyder så otroligt mycket,och som har fått sin plats i mitt hjärta.
Det spelar liksom ingen roll. Dom har sin plats där! En del har funnits där sen start en av mitt liv,andra inte.
Och att mista en vän, som lyckats hamna på just den där speciella platsen i hjärtat, det gör ont. Vetskapen om att han hade hela sitt liv framför sej. Vetskapen om hur mycket han ville göra och uppleva. Vetskapen om att aldrig mer få ses. Det gör ont. Men den vetskapen gör också, att man tänker lite extra på dom som verkligen har en plats i mitt hjärta. Dom som finns kvar. Vetskapen gör att man uppskattar saker o ting,på helt andra sätt. Man vårdar relationer på helt andra sätt.
Man ska aldrig snåla med att tala om vad,och hur man känner. Man ska tala om hur mycket folk betyder,och hur glad man är att man har dom. En dag, kommer det en sån här dag, då tex en olycka gör att vännen bara rycks bort. Då kan det vara för sent att tala om,hur mycket dom betyder. Jag är sjukt glad,att jag talade om för Henke för inte så länge sen, Hur speciell han var,och hur mycket han betydde. Att han alltid var min lilla kille,och hade just den där speciella platsen i mitt hjärta. Jag vet att han visste. Och det känns skönt! ♥
Näe, nu ska jag faktiskt krypa ner tättintill min man, och försöka att bara njuta av att jag har honom.
Samtidigt som jag vet att Du spjuveraktigt ler där du är, och tycker att de ser så mysigt ut..
♥
Lyssnar på musik,funderar. Skrattar och gråter. ♥
Kom på att jag borde ge mej på att försöka baka farmors skorpor någon dag, fanns inge godare!
Jag hoppas du bjuder Henke på dom,farmor. Han skulle älska dom.
Pannkakor kan du också gärna få bjuda han på..
Fick faktiskt en hel del tvättat imorse/förmiddags. Skönt!
Nu ska skiten bara vikas,och läggas in. Det är fasiken det jobbigaste.
Så det får bli morgondagens bekymmer. Likaså dammsugningen.
Fikade frunch tillsammans med Jänet,och små trollena..
Innan jag och Lowis,for o hälsade på mina små jordgubbar på dagis idag, kändes så bra. O de var så mysigt,att
träffa både dom,och mina kära jobbarkompisar,samt föräldrar.
Hann förbi Anna,o minibebis också! Myys.
Åt en middag,med en älskad vän..O medans Lowisen dansade tog vi en latte.
Underbara fina vän! ♥
Så skönt att få träffas och prata.
Det behövdes, för oss båda. Det gör så ont,att se någon man älskar må dåligt. Det bara är så.
Hade tänkt åka till Ås på kryddparty efter Lowisens dans, men med en trött tjej,blev det hemfärd istället.
Skönast för henne.
Och min Energi är liksom totalt borta!
På fredag vankas det AW för mej, tillsammans med mina assistentkollegor. Just nu ser jag verkligen framemot det. Tror det behövs. Det känns så. Så jag hoppas det känns lika,när fredagen väl är här.
Nu skulle jag vilja att min man kom hem,för jag behöver en kram..
Varför ska kvällarna vara så jobbiga för? Varför blir allting,mer "verkligt" och påtagligt just då?
När man ska sova.. Jag vill knappt sova. Jag är konstant trött,men är fan rädd för att somna.
För somnar jag,så kommer mardrömmarna. Och med mardrömmarna kommer paniken.
Och med mardrömmar & panik vaknar jag och gråter.
Näe,tror jag ska ta och ringa min älskade man,för lite kvälls surr..
Det behövs, lite mera just nu.. Oh,jag är så glad att han finns! Älskade,älskade underbara.
♥
Vardagen snurrar liksom på i 200knyck,här utanför min bubbla.
Hur kan det bli så? Min värld har ju liksom stannat upp.
Och jag vet inte riktigt vart,eller hur jag ska börja?
Det går inte en enda dag,inte en timme.
Utan att jag tänker på dej,min älskade vän. ♥
Ena stunden gråter jag som ett litet barn,för att i nästa stund le fånigt för mej själv,
eller småskratta högt åt alla,fina minnen!
Men det gör så jävla ont i hjärtat, när jag inser att det där samtalet, smset, pratstunden och kramen aldrig mer kommer. Så jävla ont. Jag vet att du föredrar leendet och skratten,det vet jag.
Men Ibland är det bara så svårt..
Hela månaden har mer eller mindre, varit som en mardröm. Har varit på ett x-antal läkarbesök,av olika anledningar. Vilket bara det redan före olyckan med Henke,verkligen sög krafterna ur mej.
Blivit så sjukt dåligt bemött av flera läkare,så jag kan inte med ord beskriva.
Hur dessa personer,ens tillåts att jobba med andra människor är för mej en gåta.
Hur man kan trycka ner en annan människa på det vis som dom gjort,det förstår jag inte.
Jag brukar kunna finna mej, ifrågasätta och kunna svara för mej.
Men jag har inte orkat. Det har liksom blivit alldeles för mycket, av allt.
Jag har liksom bara gråtit, och fånigt sagt jaha?
Sen har jag gråtit ännu mera. Och blivit arg, jävligt arg.
Är så otroligt tacksam,över att jag har världens bästa jobb! Med otroliga jobbarkompisar, på båda ställena.
Dom är tamejfan helt otroliga. Och det värmer mitt hjärta.
När man är nere på botten, då kan man väl bara komma uppåt va?
Jag ska faan upp på toppen igen. Det ska jag visa min lilla kille, för han var så glad för min skull.
Och jag ska göra han lika glad igen.
I helgen som var,hade jag en otroligt skön helg tillsammans med min bättre hälft!
Älskade människa,vad jag är glad att jag har dej.. ♥
Känslan när jag kom hem ifrån diverse grejer i fredags eftermiddag,och han äntligen var hemma. Var oslagbar! Efter längsta,tänkbara jävla vecka.. Har aldrig förr varit så jobbigt,att inte ha han på hemmaplan. Aldrig.
Lowisen hade haft en riktigt toppen helg på sitt håll,och var mer än helnöjd. ♥
Då blir man genuint glad,i mamma hjärtat.
Lilltjejen somnade dessutom i min famn på kvällen. Myys!
Håller på och försöker tvätta lite här hemma nu, det går sakta men säkert..
Det får ta den tid det tar, med allt. Jag måste tillåta mej att sörja, både det ena och den andra. Och jag måste lyssna på min kropp. O försöka få krafter,för att orka. Orka med allt det vanliga,och annat som sker.
Jag jobbar litegrann, det jag orkar.
O jag försöker att omge mej av vänner,och dom jag verkligen bryr mej om.
Idag ska jag försöka mej ut på en lite turnè. Hälsa på trollongarna på dagis, snusa på Annas efterlängtade bebis,och äta middag med en kär vän. ♥
Lowisen har dans idag också.. Förra veckan gick det bättre,hon hamnade i rätt grupp. Och var en glad tjej! :)
Ljuset för dej brinner,alltid.
Och jag hoppas och tror att du finns här med mej,någonstans.
♥ Sov gott, älskade vän!
Det är tomt, och det gör så jävla ont.
Jag har fortfarande inte förstått, jag vill inte förstå.
Jag kan inte riktigt acceptera. Jag vill inte acceptera.
Jag vill helt enkelt inte att det ska vara sant.
Jag vill bara vakna upp ur mardrömmen.
Jag vill bara ha min vän tillbaka, nu. ♥
Jag vill att du ska vakna igen, le och bara vara DU!
Underbara, härliga Henke. Varför just du? O varför just nu?
Det skulle inte bli så här, det ska inte vara så här.
Du skulle ju ALLTID finnas, ett samtal bort! JÄMT,ALLTID!!
Du skulle inte gå nu, du skulle inte bli en ängel,inte än.
Du skulle ju bli som Gustav Svensson ju..
Vi skulle ju se klart filmen,som vi alltid somnad ifrån. Hur många gånger somnade ifrån den där jäkla filmen egentligen? O varför skulle vi alltid försöka oss på att se just den? "Så som i himlen"
Bara titeln gör ju att det känns ironiskt just nu.
Du skulle ju fortsätta ta dina jävla bad, tills du blev en gammal gubbe. Varenda dag!
Vi skulle ju fika massa go fika,och fortsätta skratta tillsammans.
Hur har du det uppe i himlen?
Läser du Hälge och Uti vår hage hela dagarna? Jagar du och Vincent varandra med luftgevär?
Bakar du bullar,och lagar god mat? Har du mött min lilla farmor?
Jag vet att du är en av dom finaste änglarna. ♥
Och DU kommer alltid ha den där speciella platsen i mitt hjärta,du kommer alltid vara Min lilla kille,oavsett vad. Men jag kommer att sakna att få höra din röst säja " Hur mår min lilla tjej?"
Jag saknar ditt garv,dina uttryck. O alla dina upptåg o hyss! Jag saknar ditt varma fina hjärta, och hur mån du alltid var om alla andra.
Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna. Men det är svårt,att inte vara ledsen.
Du tittar nog på oss, och säjer " fan hur ni e ni.." "å n` där jääveln "
Du betydde så otroligt mycket för oss alla. Och vi älskar dej,så himla mycket.
Är otroligt glad,att jag för inte så länge sen när vi pratade,faktiskt talade om det för dej,
Hur mycket du betydde,och vilken speciell kille du var. ♥
Det känns bra i mitt hjärta, att veta, att du visste hur speciell du var för mej. Och hur värdefull du var.
O det värmde mitt hjärta att du var så glad över att jag och Jesper fortfarande "höll ihop". O att du var glad för min skull,för att jag förtjänade att få må bra och vara lycklig.
Du gjorde mej alltid så glad Henke, du fick mej alltid att skratta.
Jag kommer aldrig att glömma dej.
Allt du gjort, och alla minnen jag fått tillsammans med dej.
Jag kommer ihåg så väl, när du satte dej på sängkanten. Strök mej över ryggen,och sa " Du kan sova nu, du kan vara lugn.. Jag sitter här tills du vaknar igen." När jag vaknade hade du lagt dej,och somnat. Men du hade fortfarande armen över mej,för att skydda mej.
Kommer ihåg Roooger, hur vi tillsammans med Za sjöng sönder den där jäkla låten..
O alla gånger jag somnat till Kick start my heart, eller Same Ol Situation.
Kommer aldrig glömma alla timtals långa samtal,när du var i Norge och jobbade. Hur vi vände ut och in,på allt. Hur vi skrattade tillsammans så tårarna sprutade. Hur vi disskuterade alltifrån Svensson,Svensson och Scoobydoo, till vad meningen med livet var. Och hur vi ville leva,när vi blev gamla.
Jag är så glad över att jag fått ha dej som vän.
Kommer ihåg,hur du älskade att bli killad, under fötterna! Helt obegripligt tyckte jag, men du bara skrattade och sa att det var det mysigaste som fanns. O så berättade du om hur din mamma alltid killade dej under fötterna,när du var liten..
Kommer du ihåg,när vi fick skäll av polisen? För att jag fortfarande hade vinterdäck,i juni.. Du skrattade när dom började följa efter, och sa bara " haha, Joanna nu ere faan kört,klarar du dej ur de här blir jag imponerad!"
Glömmer aldrig när vi vaknade av att det stod ett naket gammalt fruntimmer vid sovrumsdörren och gapade. Och hur vi fick jaga henne ut ur lägenheten..
Minns när du kom förbi en kväll, somnade på soffan. Jag bäddade ner dej,och gick och la mej. Vid halv sex, vaknade jag av att du frentetiskt stod och skaka på mej. När jag yrvaket tittade upp. Såg du skräckslagen ut,
"Joanna,joanna.. De ligger faan en skitstor hund där ute i soffan,och bara stirrar på mej " Sen somna du om på fem sekunder,fast i sängen. Det skrattade vi rätt gott åt dagen efter.
Så många fina,roliga,tokiga,mysiga och glada minnen. ♥
Du var ju inte färdig här. Så mycket som du ville göra.
Varför blev det så här? Jag vet att vi aldrig kommer få några svar.
O som sagt, jag vet att du inte vill se någon av dina vänner vara ledsna.
Men det är så svårt, tårarna slutar fan aldrig rinna. Varje dag kommer dom, varenda kväll innan
jag somnar, om nätterna när jag ligger vaken. När jag lyssnar på musik. När jag kollar på kort. När jag kör bil.
När jag ser något på tv. Dom kommer hela tiden.
Det har redan gått en vecka sedan olyckan.
Det är en vecka sen dom kämpade för att få dej att leva igen.
Hela natten var jag vaken, och hoppades. Men när morgonen började gry, ringde telefonen och jag fick veta att dom inte lyckades.
Dom fick aldrig ditt hjärta att slå igen.
Och det gör så jävla ont.
Du var ju alldeles för ung,du hade hela ditt liv framför dej.
Det är orättvist. Så jävla orättvist.
Men du kommer alltid leva med oss. I våra hjärtan,och i tankarna.
Och vi kommer aldrig glömma dej!
♥ ♥ ♥
Var det du som var här och busade med mej ikväll förresten? Jag vill så gärna tro det. ♥
I sånafall ska du veta att det var okej. Och att du alltid är Välkommen till oss.
Sov Gott, Min älskade vän.
Saknar dej. ♥
♥ Long time, no see..
En hel del har hunnits med sedan sist jag skrev. Både roliga och tråkiga saker.
Har hunnit umgåtts med folk som får mej att skratta och må bra. ♥
Grundmålat en hall, som senare blev viit & fiiin.
Barnvaktat Sixten,o myyst!
Jobbat,massor.
Kokat lingonsylt.
Har inhandlat mej en skitsnygg vinterjacka. Äntligen! :)
Har även införskaffat en ny felitån. En vit och tjusig sak,som jag försöker bli kompis med.
Varit på begravning.En jobbig,men fin dag.
Firat min mormor som fyllt år,och fått god tårta.
Kikat på Melodifestivalen.
Firat Svärfar,och ätit gooomat.
Surrat i telefonen med Lillasyster.
Kokat ägg i två timmar, dom blev nästan stekta.
Ätit semlor.
Starkt övervägt att vrida nacken av Doris, både en och femton gånger. ;)
Promenerat.
Myst massor med mina finaste hjärtan. Jesper & Lowa. ♥
Gjort läxor med Lowa.
Gråtit & Skrattat.
Inhandlat längdskidor till Lowa.
Kramats med Jeanette. ♥
Ätit en mysig frukost med Susanne. ♥
Tagit massor av prover.
Sett en del bra filmer,och en del helkassa.
Frysit.
Haft soffhäng med Tina. ♥
Spenderat en heldag med Linda. ♥
Tillbringat två dagar på akuten,och sedan en vecka i sängen...
O här ligger jag än, därav tillfälle att slänga in ett inlägg. Typ!
Här ligger jag då alltså, med en jävla smärta i magen. Just i skrivande stund känns det rätt okej.
Tacka vet ja smärtstillande! Just nu vill jag bara att varenda jävla cysta,som sitter på mina arma,stackars äggstockar ska gå sönder. Med hopp om att värken förhoppningsvis ska släppa. Ofarliga må dom vara, men ont gör det ändå.
Skiiitgrejer!
Jag vill så gärna kunna jobba till veckan. O nästa helg ska vi ju på en liten Lööövweekend också. O då tänker jag minsann inte ha ont,o ligga så här. Såärebara!
Idag drog Lowas dans igång igen, trodde vi ja! Efter en jäkla massa strul,fick vi veta att det skulle vara idag.
Halv fem. Väl på plats,visar det sej att dom satt henne i fel grupp. Idag dansade 10-12 åringarna street. O där är hon ju på tok för liten för o va med. Så, på Onsdagar klockan 18.00 ska hon dansa.
Så det får bli ett nytt försök nästa vecka helt enkelt.. gaaah!
