Ja, vid en del tillfällen,en del stunder i livet..då saknar man mer än andra gånger.
Ibland saknar man matriella ting, en fin bil..pengar och sånt! Eller ja,sånt saknar jag jämt! Men inte så det gör mej ledsen direkt..men ja,jag tror ni är med mej vad jag menar!
Men ibland kan det vara jobbigt o sakna även matriella ting.

Ibland saknar man egenskaper.
Det är ju också jobbigt,på nåt konstigt vis!
Jag menar jag saknar ju tajming t.ex.. ;o)

Men den värsta saknaden enligt mej,är saknaden efter någon.
Kanske någon man haft i sitt liv,som är borta. Borta,som i död. Borta,som i bortrest. Eller ibland är dom bara borta! Borta - fast dom fortfarande lever,och mår bra.
Man finns bara inte längre i varandras liv.

Ibland är det nyttigt att sakna tror jag.. Som när min älskade sambo är borta och jobbar. Den saknaden jag känner på veckorna.. Den tror jag är nyttig. Även om den ibland är jobbigare,och påtagligare än andra gånger! Men det är ju en saknad,som man vet inte är för evig liksom..♥

Sen den saknaden jag känner över min syster.. Jaa,vad är det för saknad! Hon bor ju som ni kanske vet i Kalmar, så henne saknar jag ju. I tid och otid. Men jag har ju henne i mitt liv iaf, det är bara avståndet och närheten som inte finns. Så på så vis saknar jag ju henne! O det är ju också en saknad,som man vet inte varar i evighet.. ♥

Någon annan som jag saknar är min Farfar. Han dog -96,då var jag tio år..Men jag minns det som igår.
Ibland får jag dåligt samvete när jag kommer på mej själv med att jag inte har tänkt på han på ett tag.. Varför får man det?
Han saknar jag iaf,men jag inbillar mej att han finns med oss,på något vis.
Och jag saknar det att han aldrig fick träffa Lowa,för jag vet att dom hade älskat varandra.
Trots att det är snart 15 år sedan farfar dog,så kan jag komma på mej själv med att sakna han,och känna mej ledsen. Men saknaden efter Farfar känns ändå fin på något vis. ♥
Svårt o förklara!

Sen saknar jag våran hund Wilma,som vi var tvungen att ta ner -03. Tjorvens mamma. Världens goaste hund.. Henne saknar jag bara för att hon var så jävla go. Underbara älskade hund.
Henne blir jag glad när jag tänker på,och känner en fin saknad för.


Sen känner jag saknad för en vän. Vi var som ler och långhalm,vi gjorde allt tillsammans. Alltid. Där jag var,var hon.. Där hon var,var jag! Alltid.
Vi visst allt om varandra, vi delade allt!
Både glädje och sorg.
I nästan 18 år var det liksom Vi.
Sen hände något,vi aldrig trodde skulle hända.
Det var inte Vi längre.
Vi växte väl ifrån varandra. Ödet ville väl olika.
Idag har vi ingen kontakt,alls. Visst vi hejar på varann om vi ses, vilket är ytterst, ytterst sällan. Då vi bor så långt ifrån varann. Men henne saknar jag.
Jag vet att vi aldrig någonsin kommer att kunna få,det vi en gång hade.
 Men jag saknar det vi hade då.
Och det tycker jag är tråkigt. Det är ingen fin saknad så, det är en sorglig,och ledsam saknad.
Och en saknad som jag kan gräma mej över,än idag. ♥


Sen saknaden jag känner när jag inte är med dom jag älskar,just precis för stunden. När Lowa sover hos Moffa, eller man inte träffat vännerna på länge.. Eller sambon eller familjen! Vardaglig saknad,det tycker jag kan vara en härlig saknad på nåt vis! Man vet att snart ses man.. ♥

- känns som om det blev en massa svammel. Men det här är saker jag saknar!
Sen finns det givetvis andra saker jag också saknar.. Men det här är olika sorters saknad,av olika sorters personer,som finns eller har funnits i mitt liv.
Och saknader på olika sätt. ♥