Jag och smågrabbarna fick/dom tog sovmorgon, imorse.. Guuud så gött, kan man ju tänka då..

Men jag tror seriöst jag aldrig varit så sur, över en sovmorgon..

Just imorse så skulle ju min älskade och saknade vän Ida, och hennes Tintin äta frukost tillsammans med oss. Då dom varit här uppe nu några dagar, men idag rullar hemåt Nässjö igen.

Smågrabbarna har inte sovit längre än till 07.30 en enda dag senaste månaden.

Men just idag, så gjorde dom minsann det.

Vi missade vårt besök, och jag blev så jäkla ledsen.

Till Påsk kommer dom upp nästa gång, o till påsk är det fasen typ fyra månader..

 

Vette sjutton vad mitt blodsocker, håller på med heller.

17 efter frukosten.. Hade 7,8 i fastevärde när jag vaknade. Vilket är ett helt okej värde.

Men efter frukost, så hamnade jag på 17.. Gaaah!!!

Galet, och jag mår som en påse skridskor.

Inga ketoner, tack högre makter för det!

Infusionset, och insulin är som det ska.

Så jag hittar ingen rimlig förklaring till det hela heller. Nästan ännu mer frustrerand.

Är precis som att jag är jätte insulinresistent!?

 

 

Näe, snart så tror jag Anna och Alexander kommer hit en sväng..

Ska bli trevligt, o få dricka kaffe o surra lite strunt! Är så himla länge sen sist..