Lowa var uppe me tuppen imorse,och ville iväg på skolan.. Det var första,och mest troligt sista gången hon studsade upp och ville på skolan! ;)
Moster Emma fotade som värsta paparazzin..
Och vilken vacker liten tjej jag har, eller ja..Stor tjej är hon ju nu! :)
Och en mycket stolt sådan..

Efter att vi varit med på skolan till ungefär tio,så for vi till Myran o drack kaffe o surrade strunt! Mycket trevligt.. :) Sen vid tolv,kom sötproppen hem med skoltaxin! :)

apropå skoltaxi, när vi var små (jag och min syster alltså) ja.. då va de en trevlig karl, "Sven på mon" kallades han. Han körde iaf skoltaxi, nåt vi iofs aldrig behövde åka då vi bodde mitt i byn.
Hur som helst så bestämde sej min envisa lillasyster,och hennes partner in crime Sanna sej för att rymma hemifrån en dag.. Dom var väl ungefär i Lowas ålder,om inte mindre. Hur som helst tog dom sej iaf upp till Nysved, fotbollsplanen här på byn. Det är en bra bit för små ben o knata så pass långt.
Där uppe åker iaf Sven på mon förbi,och förstår att dom små töserna knappast har fått lov o gå dit alldeles själva. Snäll som han är så stannar han,för att plocka upp dom o skjutsa hem dom till oroliga mammor. Trodde han ja! Näe, ni förstår våran kära mor har lärt oss att aldrig följa med en främmande karl,någonstans what so ever. Så Emma hon sprang, o han efter.. Efter många om o men,o ett skrikande barn fick han med sej dom o skjutsa hem dom. Till slut! Haha.. En liten rolig anekdot,bara sådär..
Sjukt roligt tycker jag..

Men alltså, det är skönt o bo på ett litet ställe, där verkligen alla känner alla. Och man kan känna sej trygg tycker jag.. men hur som helst, så gjorde ju faktiskt Emma rätt. För hon kände ju inte han. Sen att han o Pappa vuxit upp ilag,o att han kände igen dom mycket väl var ju en annan sak.


Så här fin var min tös imorse;



     






Älskade underbara.