Jag o Lowisen for en sväng på byn, för o slänga lite på återvinningen, o hjälpa Håkan bära ut en frys.
Å när vi stod där på återvinningen kom jag på att det är ett bra tag sedan vi träffade LillIngrid.
Så vi for helt enkelt dit en sväng, hon jobbade ju i vanlig ordning förstås! Men vi hängde iaf ett tag där inne på affärn, Lowis åt glass. O vi bara surrade lite, om smått o stort!
Hon är speciell den tanten, nåt annat kan man ju inte säja. Och med hjärtat på rätta stället.
Fina älskade lilla tant. ♥





Precis som sin syster, fy tusan vad jag saknar Farmor. Min älskade lilla farmor. ♥
Ibland gör det så jävla ont. När jag liksom bara vill åka till henne.
Och jag kommer på mej själv med att det inte går.
Fan.
Jag är mycket väl medveten om att livet är så, man kan inte leva för evigt.
Ingen kan leva för evigt.
Men det är ändå så jävla jobbigt när någon,som alltid funnits helt plötsligt inte längre
gör det. Det gör riktigt jävla ont.









Näe, nu ska jag ta o ropa in Lowa. Hennes kompis mamma ringde nyss o frågade om hon ville följa med o campa imorn, tills på söndag! Får se va lillfrökna säjer!
ååh, jag som precis fått igen na.. det gör nästan ont i mitt mamma hjärta.
Men vill hon,så får hon givetvis följa med dom!
Återstår o se.. ;)