alltså, kan någon förklara en sak för mej? Det här med att ha djuren som barn/bebisar?
Folk som gullar,och daltar och behandlar sina djur som om dom vore en liten bebis.
Jag kräks på`t. På riktigt.
Katten är liksom hela världen? O om katten är ute mer än några timmar, så är det kris i kubik!?
Meen herregud! En katt ska vara ute, katter är jägare. Liksom?
Eller Hunden som blir storebror/storasyster när familjen får ett riktigt barn.


Vad är hela grejen liksom?
Är jag okänslig eller nåt?
Men jag klarar bara inte av det.

Va faaan, en katt är en katt. En hund är en hund.
Det är husdjur! Inte barn!

O jag menar inte att man inte kan älska ett djur, absolut inte. Jag älskade min hund Wilma otroligt mycket, lika så älskar jag Tjorven. Dom var/är en del av familjen.
Men dom är ju fortfarande djur.
O ja, Doris gillar jag väl också.

Låter som jag är en riktig djurhatare, men så är absolut inte fallet. Jag tycker om djur,
på alla sätt och vis.
Däremot så är jag hatisk mot människor som gör djuren till små bebisar, gullegrisar
som det ska daltas med på alla jävla sätt.
O som oftast inte ens uppfostrar djuren.

Ja, så va det med den saken.

Tack för orden.