Efter tre dagar hemma,klättrar jag på väggarna. Eller ja, hade jag orkat,hade jag garanterat gjort det. Kruxet är väl att jag inte orkar.
Jag orkar ingenting. Min mage har lugnat sej. Febern går i vågor. Men jag orkar ändå ingenting.
Jag har sett framemot helgen. Min första helt lediga helg på åtta veckor. Efter att ha legat hemma i tre dagar,känns det inte lika lyxigt med en hel långledig helg. :/

Måste in till stan och handla mat idag också, har absolut ingenting hemma. Karln skulle ju handla,men jag har tydligen kortet, så jävla typiskt. Aja, bara Lowisen kommer hem,så ska vi åka. Grett med sällskap och lite hjälp.. Inte så dumt med stora barn.. ;)

Megamensvärk och PMS från helvete också. Huuh! Varför är man född till kvinna?!? Jag lipar fan för allt,och när jag inte lipar är jag jätte arg. KulJag- Näe, jag vet. Nästa vecka är det bättre. - Det vet vi. Vi kan min cykel. Hela familjen..hehehe. Mitt liv som kvinna.

Lowa har börjat med att hon inte vill/ eller inte kan sova om kvällarna! Det är ju lite sådär. Och det gör mej något uppriven,och förstörd så här i menstider. Igår kväll var jag dessutom helt förstörd, så när Jesper kom tillbaka efter att ha lagt henne, bara grinade jag. O kunde inte förstå VARFÖR hon håller på så här nu!? Hon som alltid lagt sej utan större protester,och sen dessutom sovit konstant hela natten. Jepser bara kollade på mej, skakade på huvudet.  Jo, jag PMSAR som sagt.
Är så glad att jag har han. Älskade,underbara. ♥