Varför kan inte jag göra en sak åt gången?

O varför är det så förbaskat svårt o sätta igång med det som ska göras?

 

Först gör jag ingenting, ingenting och ingenting.  Sen när jag äntligen sätter igång, så ska jag göra allt samtidigt?  

Så jävla typiskt mig.. o jag blir så frustrerad över mig själv. 

 

Edwin har varit världens suraste 1åring sen vi kom ifrån stan, i stort sett hela tiden. Vid halvsex var jag på väg att lägga han, då han även var skit trött. 

O huxflux stod Persson och Sixten i hallen.  På en millisekund var Edwin en solstråle o tröttheten som bortblåst! ;)

Kidsen härja o jag o Persson drack Cola och surrade strunt!  Ett mycket trevligt inslag i våran tråkiga eftermiddag/kväll.. :)

 

Det var efter den energipåfyllningen de slesket sig. Jag åt en kass o sen middag i soffan och fastnade en timme.  Sen fick jag eld i arslet och slängde in revbensspjällen i ugnen.  (Faan, vad jag tjatar om dessa) Fick samtidigt för mig att fortsätta göra iordning Lowas rum, sätta upp saker i hallen och fortsätta tömma lådor.  Huur många flyttlådor kan man ha? O hur lång tid ska det behöva ta o tömma dessa!? 

Vi har dessutom en drös i garaget.  Gee mig lite energi! 

Har satt julafton som slutmål för lådorna här uppe. O har förbjudit mig själv att ens överväga o sätta upp granen innan lådorna är väck!

Får se hur det går...

 

Julefrid,julefrid...

 

Å förresten,  vad fan är struvor för nåt?  Är det verkligen gott?