Tvärsomnade, sov i max 15 minuter.. Sen vaknade jag,  o mådde/mår tvär kasst.. Vill egentligen bara gråta..

Vaknade i fullständig panik,  trodde någon försökte ta ihjäl mig.  Kändes som någon satt på mig, o jag kunde liksom inte andas.. Efter att ha kravlat mig upp i en sittande pose i sängen, insåg jag dock att förövaren var ingen annan än min egen mage!?!  Kuul! Ryggen värkte, o jag har lite jobbiga förvärkar ibland.. Så jag ruskade liv i Jesper som fick massera en stund..

 

Nu har jag lagt mig på soffan, är tusen grader i sängen.. o det liksom bara kryper i hela min kropp.. Lite ångest känsla över allt på nå vis! O jag vill verkligen bara grina.. Vette  sjutton varför!? Hormoner som ställer till det kanske? 

 

Imorgon är det iallafall äntligen fredag.. Kan ju inte bli annat än bra!